Måndag 25/6
Trodde jag skulle blogga mycket mer när Zachi kom än vad jag har gjort. Men jag trodde också att man kunde göra mer än vad man kan.. att gå ut med soporna kan vara ett dags projekt.
Zachi är nu 3 1/2 månad. Och ja, kommer nog att skriva det i varje inlägg, men shit vad tiden går snabbt. Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskar honom mer och mer för var dag. Jag är beroende av honom, han är min drog.
Han är så perfekt på alla sätt och vis, men vi har ett litet (stort problem), han kan inte sova själv. Antigen så ligger han och sover på en (som i skrivande stund) eller så får man ligga brevid honom i sängen. Det är vi som har gjort att han har blivit
så antagligen. Det har varit så mysigt att ha honom på sig/nära sig hela tiden, så nu kan han inte vara utan oss.
Lägger jag ifrån mig honom så vaknar han inom 10 minuter. Ganska frustrerande är det, för man får ju ingenting gjort. Är han vaken så ska man leka/vara med honom och när han sover så är man hans madrass.
Är såklart enklare när Alex är hemma för då kan vi turas om att vara hans madrass.
Men jag har börjat ta bort alla måsten och bara ta det som det är. Blir tusen gången jobbigare att se det som ett misslyckande varje gång han vaknar när jag lägger ner honom.
Övar fortfarande, lägger ifrån mig honom, men det funkar typ aldrig.
Försöker njuta av att ha honom på mig istället. Det kommer komma en tid han inte vill vara hos mig på samma sätt längre. Och då kommer jag sakna detta.
Kan ju säga att det är tur att det är fotbolls VM, blir mkt häng i soffan!
