Camilla Karlström

För exakt 3 veckor sedan vid denna tiden kom vi in på förlossningen. Hade då kämpat hemma i ett par timmar. Mitt vatten gick kl 18 och värkarna började direkt. Men de började inte bli jobbiga (riktigt jobbiga) förens vid 22-23 tiden. 

Ringde in till förlossningen vid 24, men då tyckte hon i telefonen att värkarna var för korta att jag skulle om jag kunde kämpa på hemma ett tag till om jag kunde. Vid 5 åkte vi in för då hade jag så jävla ont! 

När vi kom in visade sig att jag var öppen 3 cm och värkarna var tillräckligt starka och regelbundna för att jag skulle få stanna. Fick då lustgas som smärtlindring. 

Gasen hjälpte ett par timmar sedan behövde jag något mer. Vid 10 tiden fick jag epidural. Kan bara säga en sak om det, Guds gåva till födande kvinnor! Epiduralen tog bort ALL smärta! Så från kl 10 tills när Zachi är ute 14:31 hade jag inte alls ont, kände ingenting. 

Blev visst en förlossningsberättelse i detta inlägget :). Vad nästa inlägg kmr handla om har jag ingen aning om, det får vi helt enkelt se då. 

Vår älskling är äntligen här. Den 7/3 tittade vår son Zacharias ut. 54 cm lång och vägde 3895 gr. En helt perfekt liten (ganska stor för att ha kommit 4 dagar tidigt) ut. Kärlek vid första ögonkastet har fått en helt ny betydelse. Känslan när de la upp honom på mitt bröst går inte att beskriva. Jag tror att jag kände alla känslor som finns att känna på en och samma gång. 

Nu är han snart 3 veckor gammal. Kan inte fatta vart tiden tar vägen, men samtidigt kan jag knappt komma ihåg hur livet var innan honom, låter konstigt med tanke på att han bara har funnits ute hos oss i 3 veckor. 

Nu avslutades nattamningen (klockan är 4;35), därmed blogg inlägget :). Skriver mer i nästa amning