Camilla Karlström

Sista januari idag. En månad närmre tills Leo ska börja fs och jag ska börja dagis😬 tanken är att ha ska börja januari nästa år. 
Och jag ska ha hittat ett nytt jobb tills dess! Men jag längtar verkligen inte. Vi kommer antagligen inte ha fler barn, så detta är min sista mammaledighe.. men på ett sätt så känner jag att det börjar bli dags. När jag ska börja jobba igen har jag varit hemma i 3 år.. MEN ska inte börja nojja över det redan. Det är ett helt (11 månader) kvar! 

Kan ju även nämna att Leo sover fortf som en kratta.. Vakna ca 1 gång/h och det ända han vill ha är bröstet. Försöker först med nappen men den TOTAL vägrar ha än nu. Innan så tog han den ibland, men nu är det STOP och han blir såå förbannad när jag försöker trycka in den. Så det slutar alltid med att jag ger honom bröstet, så suttar han någon sek sedan somnar han om igen. 

Om 30 min åker Alex till Sälen. Känns sådär. Han är borta mycket som det är med hans jobb, så inte jätte kul att han åker iväg när han är ledig och jag vet att han känner likadant. 
Men jag hoppas såklart att han får en underbar resa med sina kompisar. 

Här hemma är allt bra med grabbarna, de är äntligen friska. 
Det ändå är att Leo har sovit dåligt de senaste nätterna. Han vaknar ofta, typ varje/varannan timme. 
För någon vecka sedan hade han några jätte bra nätter, en natt åt han bara 1 gång och natten efter bara 2. Så trodde, elr hoppades på att det skulle bli det nya, men tyvärr blev det inte så. Men ja, det kommer vara bra och dåliga nätter ett bra tag framöver. Kommer inte ihåg hur gammal Z var när han började sova hela nätter. Men det längtar jag efter (fast att man inte ska längta bort tiden). 

Igår blev jag hela 30 år, så galet det kändes att skriva 30?! 

Jag har abslout ingen åldersnåja vilket är väldigt skönt. Jag har allt jag vill ha, mina 2 älskade älskade söner och min älskade älskade man som förgyller mitt liv varje dag. Vi bor i ett hus vi verkligen trivs i och jag känner mig väldigt lyckligt lottad!
20 åren var roliga, mycket reser, fest och vänner. Sedan de senare delen av 20 åren kom barnen och huset.

 

Nu i min 30 års ålder vill jag ha ett nytt jobb. Jag vill helst av allt jobba med smink, min största passion i livet. Så förhoppningsvis blir det jobb inom det. Annars får jag börja plugga. Men nej fan, jag ska ha något jobb med smink! 

Innan jag är 40 vill jag gärna gifta mig också! 

 

Men roligast av allt ska bli att se mina barn växa upp❤️

Vi börjar må lite bättre här hemma. Igår fick vi åka in med Leo för han hade kastad spytt flera gånger och haft feber i 3 dagar. Men det visade sig att det bara var en förkylning tack och lov. Men kändes skönt att få det bekräfta, annars hade man bara gått och oroat sig. Han har även varit mer sig lik idag. Men han är en bit ifrån att vara helt frisk. Han är fortf väldigt hes och hostar mycket och idag tycker jag att han har ätit dåligt..

 

Zachi är helt frisk, så han har varit på fs idag. Får se hur länge han håller sig frisk. Och när Zachi kommer åka på något kommer ju Leo också att få det.. Ett halvår med förkylning nu..

Vi har sjukstuga här hemma. Zachi har ju varit dålig länge och när febern inte hade gett med sig på 4 dagar åkte vi in med honom och då visade det sig att han har fått halsfluss. Han fick utskrivet penicillin och hostmedicin. Febern försvann snabbt efter han började med medicinen så det var skönt. Men han hostar fortfarande mycket. 
Var oroliga över att Leo skulle bli smittad, men är tydligen väldigt ovanligt att så små får halsflus. Men något har han fått, för han hostar, är snuvig och idag har han även haft feber stackaren.  

Så inatt blev det inte mycket sömn. Leo vaknade och ville amma vart 30e min ungefär och så fort Zachi hostade så vaknade han. 
Och Zachi var vaken mellan 00-03.. 

Så det kommer att bli en tidigt kväll för mig. 

Imorgon ska jag ha födelsedags brunch med mina tjejkompisar, så hoppas på lite sömn så man kan vara hyffsat fräsh imorgon. 

My baby is sick. Zachi har haft hosta hela helgen och igår fick han feber. Har även haft feber hela dagen idag och nu ikväll hade han 39,6. Kräkt har han också gjort. Men han är så go, klagar inget och leker på som inget. Och så är han sååå mysig. Han kan sitta och mysa i famnen hur länge som helst. 

 

Hoppas nu att vi andra klarar oss! 
Och jag är så tacksam att Alex är hemma nu i denna sjukstuga. 

Alex är hemma och det är så underbart! 
Igår firade vi min mamma som fyller år imorgon. Zachi lekte med sina kusiner och sin morbror. Han är så glad för Simon, elr Pimon som Zachi kallar honom. Leo var vaken typ hela kvällen. Är så orolig för honom för han sove så lite om dagarna. Jag googlade (vet att man inte ska göra det) och en 4 månaders bebis ska sova ungefär 4 ggr på en dag. Leo sover ca 2 ggr på en dag..

Sedan har han börjat äta sämre. Innan kunde han ligga vid bröstet typ hela tiden och sutta, nu ligger han där mest och bökar. Äter lite, biter drar och håller på. Som tur är så ska vi till BVC i veckan så då hoppas jag att jag får lite svar och lugn i min hjärna. 

Oj det blir inte mycket sömn för mig för tillfället, Leo vaknar ca 1 gång i timmen hela natten. Vill sutta sen somnar han om igen. Jag vet att Zachi också hade en sådanhär period, men kommer inte alls ihåg hur länge det varade. Finns inte så mycket att göra åt saken och det blir bara jobbigare att tänka på hur jobbigt det är. 
Bara att gilla läget och dricka en massa kaffe! Får ta igen lite sömn sen när Alex kommer hem

Kan någon berätta för mig hur man gör? Finns det något rätt svar hur man gör och vad man inte får göra? 
Ammar alltid Leo innan han ska sova, vill ju att han ska somna mätt och han blir trött av det, win win 

Sedan lägger jag honom i sin säng, antigen har han somnat vid bröstet elr så bökar han runt lite och sedan somnar. 
Men nu har han börjat med att han att blir helt hyper när jag lägger ner honom i sängen, fast att han har somnat vid bröstet. 
Tar upp och ammar igen, samma visa börjar sprattla när jag lägger ner honom. 

Tillslut så lät jag honom ligga och skrika ett tag för att trötta ut sig. Han fick skrika i 5 min sedan ammade jag honom igen och när jag la ner honom sen så sov han vidare. 
Men jag känner mig så taskig när jag låter honom ligga och skrika, men vad ska jag göra? 
Och ja Zachi satt i sängen med mig, för han vägrade sitta ute i vardagsrummet med mormor. 
Hoppas detta bara är att han är i sitt åskmoln och det vänder tillbaka till lätt nattad sen igen. 

och ja, dessutom vaknade han typ 1 gång/h hela natten.. och Zachi låg vaken ca 1 och en halv timme. Heja mig!

Omg idag var en pers! Eller nattningarna.. jag får inte ihopa det, elr tillslut. Men idag krävdes det tårar, skrik och massa tålamod (som nästan brast) 

Anade att Leo började bli trött för han blev helt hyper. Satte på youtube till Z och bad honom vänta i vardagsrummet när jag skulle natta Leo. Men det ville han inte. Så jag tog ut och ammade leo i vardagsrummet. Han somnade vid bröstet, men när jag gick in i sovrummet och la ner honom i sängen vaknade han och började skrika. Tog upp och ammade igen men Z kom in och störde honom. Försökte lägga ner honom igen men det gick inte, han bara skrek. Upp och amma igen tills han nästan sov och sedan la jag upp honom på bröstet som jag brukar göra, låg och mös. När Z kom in höll jag för Leos öron😂 Tillslut gick det att lägga ner honom och han sov vidare. 

Sedan skulle jag duscha Z och han HATAR att duscha. Så han bara galllskrek. Nu sitter jag inne hos honom och väntar på att han ska somna. 
När han har somnat så ska jag städa undan 1 miljon leksaker sedan blir det godnatt för mig med. 

Det låter kanske som jag klagar på hur jobbigt det är, men det gör jag inte. Eller kanske, men hur jobbigt det än är och hur frustrerande det är ibland finns det inget hellre (jo att ha Alex hemma) jag skulle vilja göra. 
Jag skriver av mig för att få ut frustrationen  Sedan är det kul att gå tillbaka och läsa detta. Jag går tillbaka i arkivet hela tiden och läser om vad jag gjorde t ex idag för 2 år sedan, det är så kul. 

Idag är det exakt ett år sedan jag plussade på gravtestet och oj vilken chock det blev! 

Jag gick på antibiotika för min hud och man får inte ta dem när man är gravid. Jag trodde inte att jag var gravid. Men jag tyckte att det kliade lite i mina bröst. Så jag tänkte att jag tar ett gravtest bara för att vara på den säkra sidan så jag kan fortsätta med tabletterna. 
Kissade på stickan och ett tydligt + visar sig typ direkt. Tror jag skrek OMG OMG hundra gånger. Sprang in till Alex som låg och sov med Zachi och bara OMG JAG ÄR GRAVID. 
Tog ett tag innan chocken la sig och vi båda tänkte, hur ska vi klara detta. Men abort var aldrig på tal. Vi har alltid sagt att vi vill att Zachi ska ha minst ett syskon. Vi trodde inte det skulle bli såhär tätt men hellre tätt än inget syskon alls. 

Nu när Leo är här så känns det så självklart som det bara kan. Såklart att Leo skulle komma och bli en del av vår familj. Min lilla älskling! Tack Gud för mina söner och Alex, det är allt jag någonsin har bett om. 

Jag är orolig fast helt i onödan, men det är jag i ett nötskal. 
Leonidas är som sagt världens lugnaste bebis och det tackar jag Gud för varje dag. Men tänk om det en dag bara vänder och han blir motsatsen? Det känns som jag klarar av att vara själv med två barn tack vara att Leo är som han är. Att allt bara hade blivit kaos (ibland är det kaos även nu ibland) om han var en missnöj bebis. 
Sedan blir jag irriterad på mig själv att jag ens tänker så. Jaha och om han nu blir det, vad ska jag göra åt saken? Det är inte så att jag kan påverka det på något sätt. Blir han det så får jag ta det då. 
Nej jag måste lära mig att sluta oroa mig för saker jag inte kan påverka och njuta av nuet. Ska bli mitt nyårs löfte att sluta oroa mig. 
Ni skulle vara i min hjärna ibland, jag lovar att ni hade blivit helt matta efter en kvart så mycket jag tänker/oroar mig. 
Leo är 3 månader och jag går runt och försöker bestämma mig om vi ska ha ett barn till eller inte. Varför kan jag inte bara njuta och inte tänka på de nu? och varför måste jag bestämma mig? 

Det absolut mest utmanande med att vara själv är läggningen. 
Jag vill inte att Z ska sitta själv ute i vardagsrummet, känns taskigt mot honom (fast han kanske inte bryr sig?) men när jag har med honom in i sovrummet så stör han Leonidas när han ska somna. Han är för liten för att förstå att han ska vara tyst. Säger jag till honom så är han tyst i någon sek, sedan i nästa stund kan han skrika MAMMA precis när Leo håller på att somna in. 
Så ikväll tog det ett tag för Leo att somna.. men nu sover han och jag sitter inne och håller på att natta Z. 

En annan dum sak jag gjorde idag var att göra Leos säng större. Hädan efter ska jag göra alla förändringar när Alex är hemma. 
Fick ta upp Leo och göra hans säng som vanligt igen. Ammande om honom och visp så somnade han. Han är så van vid att det är så trångt i hans säng så vi fortsätter med det ett tag till. 

ush då är dagen här då Alex ännu en gång ska ut och jobba. Kommer det någonsin ske utan ångest? Tror inte det, det har varit såhär i snart 12 år så tror inte det kommer vara någon skillnad de närmsta åren..

Men ja det är såklart tuffare nu när jag är själv med de små. Desto äldre och mer självständiga de kommer bli kommer det förhoppningsvis bli lite lättare. 

Det som är skönt är att han bara ska jobba 1 vecka denna gången, alltid något att glädjas åt😊 Men det är 3 heldagar själv med båda eftersom att det är röd dag på måndag= ingen fs för Zachi. 

 

Blir alltid lika shockad över hur snabbt tiden går när Alex är hemma, 3 veckor sa bara swish. Visst nu har det varit mycket med julfirande, nyår, födelsedag osv. Men ändå, det kan vara en 4 veckors ledighet och vi har inget spec planerat, men de flyger ändå iväg. 

Vi lyckades få undan allt julpynt idag. Jag älskar när det ska fram och jag älskar när de ska undan. Allt känns så rent och fräscht när det är borta. Nu vill jag inte höra/se en ändå julsak på 11 månader. 

Tänk nästa jul är Leonidas 1 år och 3 månader. Undra hur han kommer vara/se ut. Undra om han kommer gå? Prata? 

Jag får panik över hur snabbt Leonidas växer och han för var dag går från spädbarn till bebis, räknas han ens som spädbarn längre? Tänk om vi inte ska ha fler barn då blir det aldrig mer bebis gos.. men samtidig ska de bli kul att se honom växa upp och bli en egen person. 

Jag börjar nästan gråta när han går upp en blöjstorlek för jag tänker "jaha, ska jag aldrig mer köpa storlek 3 i blöjor". 

Första dagen på året och det betyder att det är Alex 30 års dag! Stort Grattis till min bättre halva, min man, min bästa vän, pappan till mina barn. Hoppas att vi kommer leva tillsammans tills jord livet är över för oss. Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig! 

2018 och 2019 kommer alltid vara de bästa året i mitt liv, åren då mina söner föddes. Jag är för evigt tacksam för dem och mitt mål i livet är att vara den bästa mamman till er. Så även hur bra 2020 kommer bli så kommer de aldrig kunna toppa de åren. 

Detta är antagligen sista året jag kommer vara mamma ledig så ska passa på att njuta så mycket som möjlig, fast att jag vet att det kommer vara jobbiga stunder. 
En del av mig känner att vi inte ska ha fler barn, men sen en annan del att mig vill ha 1 elr tom 2 barn till😅 Men oavsett blir det nog inte ett tätt barn (men ska aldrig säga aldrig).

Hade så gärna velat ha ett jobb inom smink, så det är det jag ska kämpa för nu. Min dröm är att jobba på tex kicks elr sephora. Och jag SKA få ett jobb där någon gång!