1 månad

Idag blir våran Zacharias 1 månad! Herregud vad tiden går snabbt. 
Ibland när han får sina skrik attacker och kan skrika/gnälla i timmar tänker jag, längtar tills han blir lite äldre så detta kommer sluta. 
Men NEJ, sekunden han slutar, eller alla studer (som är för det mesta) han inte gnäller vill jag bara frysa tiden och ångrar mig direkt att jag har tänkt så. 
Jag tycker det är så sorligt att han aldrig mer kommer att vara såhär liten och gosig. Så ska verkligen njuta vartenda sekunden, även när han gallskriker, hur jobbigt det än är. För de stunderna, jobbiga som bra kommer aldrig mer komma. 

Grattis på 1 månders dagen min älskade son (null)


Han och jag

Dagen vi alla visste skulle komma men som vi inte ville skulle komma var här i onsdags. Dagen då Alex skulle åka tillbaka till jobb. 
Vi kämpade emot våra känslor hela dagen men när det började närma sig brast det för oss alla och mina tårar rinner även nu när jag skriver om det. 
Det var bland det tuffaste jag har varit med om. Inte för att jag är orolig att jag inte kommer klara det. Det vet jag att jag kommer göra, det är bara att ta en minut i taget. 
Det jag tycker är jobbigt är att jag tycker så synd om Alex, att han måste vara ifrån Zacharias i 2 veckor och jag vet att att han tycker det är så jobbigt. Det gör så ont i mitt hjärta. 

Så nu är det jag och Zacharias i 2 veckor. Han och jag, jag och min son. Är så lycklig så att jag håller på att spricka. Kan fortf brista ut i gråt bara av att titta på honom. Allt jag ville ha i livet har jag fått. Vet inte vad jag har gjort för att förtjäna det och det ska jag inte ifrågestätta, bara njuta och vara så sjukt tacksam och det är exakt det jag är. Tacksam. 
(null)


RSS 2.0