14e november
Kommer på mig själv att jag bara skriver här när det är lite kämpigt, men det är ju då jag behöver ventilera.
Z har haft det lite kämpigt de senaste dagarna, eller egentligen bara igår och idag. Tror han har någon sorts seperationsångest. Han kan inte vara ifrån mig 1 sekund och det känns som han är rädd för att somna :(
Mitt hjärta brister av att se honom ledsen, jag vill alltid att han ska vara lycklig. Önskar att det fanns något mer jag kunde göra för honom. Men det ända han vill är att sitta på mig (bokstavligen talat). Lite svårt när man är själv bara. Åh mitt
hjärta, hoppas denna perioden går över snart.
Z, jag är förevigt tacksam för dig.
Kommentarer
Trackback
