Paniken

Idag hände det som inte fick hända och som jag inte har haft en ända tanke på att det kan hända. 
Skulle ut i förrådet i trädgården och lämna en sak, Z var kvar inne i huset. När jag är påväg tillbaka till huset ser jag att Z drar in dörren så den stängs sedan drar han ner handtaget. Allt gick i slowmotion och det kändes som jag var med i en film. Z har alltså låst ute mig?! 
Jag hade ingenting med mig ut, skulle bara springa ut och lämna en sak, det tog max 30 sek. 
Jag hade sådan panik att jag inte visste om jag skulle börja skratta elr gråta. 
Min första tanke var att jag måste slå in ett fönster för att ta mig in. Men försökte tänka ut något annat. 
Bestämde mig för att springa bort till pappa, men påvägen kom jag på att det är närmre till Johan och Stina. Som tur var var de hemma så jag kunde låna Stinas telefon. Ringde först Anastasia, men hon svarade inte. Ringde till pappas hem nr men han svarade int, Alex svarade inte.. 
Ringde upp Anastasia igen och som tur var svarade hon och hon kom och öppnade. 

Jag tror aldrig att jag har känt sådan panik. Det hela var över på 30 min, men de första minutrarna innan jag riktigt fattade vad som hade hänt och innan jag agerade kändes som timmar. Fy för! 
Aja jag har lärt mig en läxa och det lär ju inte hända igen! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0