Camilla Karlström

Både jag och Alex hade lite panik och var väääldigt chockade. Vi båda visste att vi aldrig kommer göra en abort, vi visste om att vi vill ha minst ett syskon till Z. Men inte trodde vi att det skulle gå så snabbt och vi försökte verkligen inte. 

Det tog ganska lång tid för oss att bli gravida med Z. Så när BM frågade om vi ville börja med något preventivmedel så var vi överens om nej det vill vi inte. 

Jag har super oregelbunden mens, asså nu snackar vi super oregelbunden! Så har NOLL koll på när jag har ÄL och tanken var väl att det skulle vara något år emellan syskonen. 

Så när folk frågar var det planerat så är svaret nej, det var inte planerat. Men vi skyddade oss ihäller inte.. 

Nu när chocken är över så är vi så lyckliga om att vår lilla familj ska bli större, nu tror jag inte ens att det räknas som en liten familj😅 

Men nu har jag börjat bli orolig.. orolig för att bebisen i magen mår bra/lever/växer, ja allt. 

Gick tillbaka i mitt blogg arkiv och hittade inlägg om oro när jag var gravid med Z. Och det vet jag att jag var. Och jag vet att jag sa till mig själv att nästa graviditet ska jag njuta av mer och inte vara så orolig. Men nej, är exakt lika orolig denna gången. Men ska försöka att stänga ute alla hjärnspöken och tänka att det finns inget jag kan göra för att påverka det, så det är lika bra att tänka positivt och längta efter bebis. 

Nu blev det ett super långt inlägg, men var tvungen att skriva av mig lite. 

Ska försöka att uppdatera mer, så kul att gå tillbaka och läsa😊