Tänka om.
Att sova alla i sängen gick inte. Det var alldeles för trångt för alla, utom Leonidas. Han var nog den ända som sov helt ok. Det kändes som jag vaknade var 10e min. Zachi vaknade ofta och jag märkte att han var irriterad över att det var så trångt.
Tyckte så synd om honom som vaknade hela tiden.
Så vi bestämde oss för att detta funkar inte och det lättaste är nog att få Leonidas att lära sig att sova i egen säng, han vet inget annat. Zachi är så van att få komma in till oss och vill inte han ska känna sig utanför. Att alla sover i sovrummet utom
honom, att han blir undanskuffad nu när lillebror har kommit.
Så inatt började fighten. Tycker ändå att det gick helt ok. Han sov mellan 22-1, sedan vaknade han och åt, försökte lägga ner honom sen men det gick inte. Så gick upp med honom och försökte natta om honom, då började kaoset, ingen skrikigast men många
bajsblöjor, ner kräkta pyjamaser, mer bajsblöjor, ammande, nattande, you name it.
Vi var uppe mellan 1-4, tillslut somnade han äntligen i sin säng och så sov han till 7:30. Matade honom sedan tog Alex båda barnen och jag fick vila en stund till.
Idag har han faktiskt sovit bra i sitt nest. Men jag kan inte hjälpa att inte få skuldkänslor. Zachi sov ju på oss i flera månader och han fick så mycket närhet.
Nu när jag har läst mycket om sömn, att få barnen att sova själv, somna själv så står det överallt att man ska lägga ifrån sig dem så fort de har somnat, helst redan när de fortfarande vakna så att de somnar på det stället de ska sova på. Känns som
vi missar så mycket närhet-tid med Leo. Men det är för att det ska fungera för hela familjen.
Kommentarer
Trackback
